Ta värde på livet

Roliga stunder på jobbet, härliga resultat på gymmet, fina vänner som bryr sig och god mat som lagas i köket. Igår fick vi till en trevlig tur till stan, med inhandling av julklappar, mat och hålla handen. Men jag blev påmind varför jag sagt till mig själv att inte köpa några julklappar i år. Någon fattas. Såg julklappar jag hade kunnat köpa. Och saknaden kastar, rent bokstavligt, omkull mig.

 

Tobias och jag har pratat mycket om att ta värde på livet. Vi har bara ett. Om vi inte lever det nu - när skall vi göra det? För mig handlar det främst om små saker. Saker jag antingen tagit för givet eller inte brytt mig om att värdesätta - som att fika tillsammans. Eller göra en sak i taget. Titta upp från det jag håller på med och känna efter. Jag har upptäckt att även jag kan vara så hungrig att jag bara MÅSTE äta, jag har även förmågan att frysa, att vara kissnödig plus att jag faktiskt ibland är så trött att jag inte orkar göra någonting annat än vila. Allt detta blundade jag för förut. Jag sköt det åt sidan för att jag inte hade tid, jag gör det sen.. Jag har inte levt som jag lär och det är en stor upplevelse att nu inse att även jag är mänsklig :) Min terapeut har pekat på det faktum att jag antingen skall vara världsbäst eller inte alls - vilket har nu har sänkt mig eftersom jag inte orkar vara världsbäst och då anser mig vara ingen/inget alls. Sorgligt men jag måste acceptera det och acceptera det nya.

 

Att vara värdelös. Utan värde. Det är värre än att vara kass på en grej. Jag hoppas jag i framtiden minns att inte säga att jag är värdelös på någonting. För nu vet jag hur det känns att vara.. nej, jag menar.. nu vet jag hur det känns att ha känslan av att vara värdelös. Utan värde.

 

Hursomhelst. Idag är det lilla julafton hos Tobias familj och jag vet inte hur vi skall hinna göra allt vi måste göra, innan det :)