Jaha, då är det nytt år. Thomas har inte försvunnit men han har inte heller kommit tillbaka. Nyårsafton-afton var en plåga men dagen var träningsproduktiv med både löpning, bålträning och skidåkning med syrran. Familjen åt mat tillsammans och vi skålade redan vid 20-tiden. Skålade för ett bättre år.
Fick ett sms av min söta vän Emma (som jag för övrigt saknar väldigt mycket :( ) att hon hoppas jag inte får ett lika sorgset år som 2012. Jag blir lite kluven till detta. Och till att skåla för ett bättre år i år.. För 2012 var, om man bortser från ni vet vad, ett helt fantastiskt år (som jag beskrev i ett tidigare inlägg) och eftersom det var det sista året jag fick vara med storebror så utnämner jag det till det bästa året någonsin. Låter lite sjukt va? Men jag hoppas ni förstår.
Så jag undrar verkligen hur 2013 skall toppa 2012? Sorger tänker jag dock undvika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar