Anstränga sig

Man måste anstränga sig. Speciellt i ett förhållande. Jag är inte säker på att jag ansträngt mig riktigt noga i tidigare förhållanden. Jag skriver riktigt noga, för jag har nog ansträngt mig både mycket och hårt - men inte noga. Hållit mig till rätt saker liksom.

Idag är jag äldre. Jag orkar inte gå som katten kring het gröt (jag älskade att göra det förut - eller, ännu bättre, stoppa huvudet i sanden!) utan vill reda upp saker. Ibland till absurdum. Och så känner jag mer att passar det inte, så dra. Kanske speciellt till mig själv. Funderade igår om det beror på att jag känner att åren rinner ifrån mig? Både jag och nej. Jag lever hellre själv än lever dåligt. I övrigt har jag aldrig känt mig yngre i både kropp & själ :)

Däremot är jag mer otålig, vill framåt. Hade jag ingen rädsla i kroppen så hade jag hoppat på Tobias alla idéer om framtiden ;) Men jag tvekar. Håller tillbaka. Skickar säkert dubbla budskap. Har ingen tydlig plan i skallen och det är jag alltid van att ha! Det skakar om mig.

Jag är ingen impulsiv person. Även om jag blivit bättre. Och så tränar jag på att inte alltid få det jag för stunden är sugen på ;) Livet är en enda lärdom - jag försöker go with the flow :)