Jag var till läkaren idag och fick superhostmedicinen Cocillana. Hoppas den skall hjälpa mig att sova. Är inte så van med alkohol & grejer så jag reagerade litegrann hihi.. när jag drack den för några timmar sedan. Men somnade gjorde jag ;)
Har naturligtvis smittat Tobias också. Inte lika kraftfullt som jag har det, men ändå. Vi är sjuka tillsammans och det ger oss tid till att prata. Prata om framtiden. Fram och tillbaka har våra tankar gått men jag tror vi hittat en medelväg. Eller en god idé i alla fall, om hur vi vill ha det. Vi, eller kanske framför allt jag, har äntligen bestämt mig för vad jag vill. Och vad jag vill är lyckligtvis det Tobias också vill - att vara tillsammans :)
Han är förresten helt underbar! Det är så mycket jag lärt mig om mig själv & livet, sedan jag träffade Tobias. Jag vet att jag får honom att vilja vara en bättre människa - vilket jag vet att han kan. Och med trygghet och närhet så gör han även mig till en bättre människa. Jag får styrka genom hans generositet och med tiden har vi byggt upp en ömsesidighet som bygger på självständighet. Det visade sig att vi var två riktiga individualister som möttes.. och det har tagit (och tar fortfarande!) tid att mötas. Det roligaste är att det känns som vi kan göra ALLT tillsammans utan att för den skull inte kunna göra ALLT utan varandra också. Det är en häftig känsla som jag aldrig haft förut. Nu när vi lärt oss att prata med varandra så är känslan & relationen än mer lustfylld ;) You and me, baby.

Sötisar!! Vilken känsla att veta vad man vill och vart man ska.
SvaraRadera