Jag orkar inte. Vet inte hur många gånger per dygn jag tänker så. Jag är usel på matte men ungefär sju gånger i timmen så.. det blir en del. Jag orkar inte. Det är begravning i morgon och jag försöker hitta en bra ursäkt att inte gå. Kanske om jag struntar i den, så finns det inte. Så är det inte sant.
Minnesstund i kapellet idag. Thomas klädd i sin kista. En sista puss farväl på kinden. Men jag orkar inte. Rörde vid honom första natten.. han var så vacker.. låg bara och sov. Trots 30 meters fallhöjd så hade han inte skadat sig i ansiktet. Bara ett skrubbsår vid munnen. Andra gången jag såg honom så var han lite blå på öronen efter att ha legat några dagar på bårhuset. Fortfarande orört vacker. Fortfarande stor & stark. Men idag? Han måste ha krymt; det är trångt i kistan. På sig har han blått - färgen vi skall bära på hans begravning i morgon. Men jag orkar inte.
Förberedelser i 2½ vecka. Begravningsbyrå, annons i tidningarna, lokal till minnesstund, psalmer, blommor, dekorationer, kläder, räkningar, försäkringar, trösta, vara med barnen, umgås med familjen, leta foton till bildspel, förstoring i kyrkan, äta, sova, träna, leva, andas, orka.
PARAMOTORHELVETESSKITDJÄVULEN tog hans liv. Jag kommer alltid alltid alltid att hata paramotor. Men han älskade det. Det var halva hans liv. Friheten i luften.. han älskade det. Men det tog hans liv. Det glömmer jag aldrig.
Begravningar är fruktansvärda. Samtidigt är de en chans att samlas och minnas, att hedra den som dött och att ta hand om de som fortfarande finns bland oss, att hämta kraft från varandra för att orka leva vidare.
SvaraRaderaOch jag är övertygad om att din bror vill att du ska orka. Både orka med begravningen och orka vidare, efter imorgon.
Det gäller att ta ett steg i taget, ett andetag åt gången.
Det är modigt att älska för vi riskerar alltid att förlora de vi älskar. Men alternativet vore ju värre, tänk att leva utan någon/några att älska? Nej, jag tror att vi ska leva här o nu, att älska de vi har i livet och älska minnena av de vi har haft.
Pratas inte så mycket om olyckan eftersom en utredning pågår. Det man läst är att ett vittne som hade mycket erfarenhet var med på platsen där det hände (istruktör)? & en skärm lånats ut till Tomas.En flygskärm som inte är säker att flygas med paramotor?
SvaraRaderaHann aldrig flyga med Tomas men vet att det hade varit kul.Han flyger med oss nu och för alltid i våra tankar. Utredningen kommer säkert visa på oklarheter med oklassat (inte godkänt) flygmateriel. Om så vore skulle det vara solklart att anmäla denna person som medverkade med erfarenhet nog att stoppa flygningen! Eftersom han/hon är tvunget avråda. Men det får inte Tomas tillbaka.
Men man kanske kan rädda andra?
Jag tänker att även om du inte orkar så är det viktigt att gå. Viktigt att få ta farväl för annars är kanske risken att du ångrar dig och grämer dig över det resten av livet. Det kommer inte att vara lätt utan tårar kommer att falla men jag tänker att det kommer vara fint att se hur många som älskade din bror och som vill hedra hans minne.
SvaraRaderakramar
KRAM
SvaraRadera