När jag jobbade som enhetschef pratade jag mycket med mina medarbetare om bemötande och förhållningssätt. En del i detta är att prata om och benämna folk på ett korrekt sätt. Om någon sa någonting i stil med "han sket ner sig igår" så accepterade jag aldrig det. Eller så kunde de säga "hon var helt galen" I förhållande till vem? Svaret jag fick var ofta "ja men, du förstår vad jag menar.. jag säger det ju inte till honom/henne - bara till dig"
- jag är tämligen säker på att en person som pratar på ett visst sätt till mig - även gör det till andra
- detta handlar om förhållningssätt! hur jag förhåller mig till omgivningen speglar mitt sätt att tänka om densamma
- ALLA är värda respekt och gott bemötande (graderna kan dock variera förstås), helst om du arbetar eller befinner dig i överläge
- man behöver inte säga någonting verbalt för att det skall kännas eller uppfattas
Det vi också pratade mycket om var att SE våra kunder. Se personerna bakom deras sjukdomar. Varför reagerar han/hon på det viset? Varför aggressiv eller varför glad just då? Inte avfärda det hela med "ja men hon är ju dement" eller "han har ju alltid varit psykiskt sjuk"
Jag har andra exempel
- funktionshindrad = person med funktionshinder. Den personen kanske inte är funktionshindrad i ALLT?
- dyslektiker - person med dyslexi. Den personen ÄR ju inte sin dyslexi utan kanske en miljonär? En syster? En granne?
- handikappad - person med (specifikt) handikapp. Är du blind är ditt handikapp att du inte kan se på film exempelvis, men sätt fram en radio och plötsligt är du inte handikappad i just det läget.
Nu är jag en person med depression. Jag har det svart på vitt i min hand och det gör mig så jävla ledsen att jag själv inte kan förstå det. Deprimerad. Är jag deprimerad? Nä fan heller.. jag vägrar VARA DEPRIMERAD. Jag är en person med depression för än har jag inte mist min personlighet. Att jag är deprimerad (ser ni - jag benämner mig själv så) betyder inte att jag låter depressionen ta över mitt liv.
Det får den inte göra. Jag är ju en glad person :)
Du är sannerligen en glad person! Och helt underbar samt duktig på det du gör!! Välkommen tillbaks till jobbet! /Jenny
SvaraRaderaDiagnos skrämmer. När jag var hos en psykolog i somras så pratade de om utredning och diagnos. Jag kände mig sååå liten och det kändes overkligt att JAG skulle ha en diagnos. Nu kom jag till en annan psykoterapeut som inte ens nämnt detta med diagnos och visst undrar jag lite vad det skulle inneburit. En diagnos kan låta så negativt men jag tänker på alla klienter jag träffar som skulle behöva en diagnos för att få RÄTT hjälp så känns det mer positivt. Så du kanske kan se det så, att en diagnos hjälper dig att få rätt hjälp och du är inte diagnosen.
SvaraRaderaPuss och kram <3
Du ÄR en glad människa, bara att just nu dimper du ner under isen oftare än oss som inte har fått diagnosen "depression". Konstigare än så är det faktiskt inte.
SvaraRaderaKram och kärlek! <3
Instämmer helt med ditt resonemang. Har också tidigare arbetat som enhetschef inom område funktionshinder.
SvaraRadera