Jag är rätt less på att säga Jag är trött men det är fakta. Jag ÄR trött. Kanske tröttare än någonsin förut. Det är som om ett filter lagts över mig och plötsligt känner jag både trötthet och hård sorg. Jag säger hård sorg, för tung sorg låter så svår att bära. Tvärtom, jag bär den gärna. Faktum är att jag välkomnar den hårda sorgen, även om den ibland blockerar mig och slänger mig ner i backen.
Vi var på IKEA igår. Att besöka IKEA här i norr betyder en heldag hemifrån. Vi åkte vid 10 och var hemma vid 22, avlastade vid fastigheten och klara. Phu! Vi köpte inte grejer till vårt eget hem men det innebar istället en hel del huvudbryderier och lastande. Jag var trött när vi kom hem, ja det var jag. Och så var det tremånadersdag och en massa minnen från IKEA-resor med Thomas. Jag åkte aldrig till IKEA utan honom. Det var jobbigt; nästan så jag såg honom där i restaurangen, bland sofforna eller slängd i en säng skrattande. Att då ha Tobias varma kropp och kärlek nära mig, det betydde allt.
Hursomhelst. Jag är trött. Pratade med min nya chef i dag och jag svarade mitt standardsvar men tillade att jag trivs oerhört bra hos dem. Både arbetskamrater och arbetsuppgifter, faktum är jag att tycker det är roligt! Kanske händer det någon dag att jag blir less; tycker det blir slentrian och för allehanda. But so be it. Jag trivs med detta nu och detta är det jag klarar av. Lite folkskygg känner jag att jag är, men jag blir medtvingad ner till fikat och kanske jag vågar möta just DIN blick, nästa vecka? :)

Det är bra att du ändå säger att du är trött, det är inte många som ens kan erkänna att de mår annat än "bra, tack." Om du är på jobbet på fredag så kanske vi ses i fikarummet :) Stora kramar!
SvaraRadera