Överlag positiv. Men det räcker med EN enda grej som stör, så går jag under totalt. På jobbet är jag nästan normal hela tiden så jag är ruggigt energilös när jag kommer hem. Inte så kul för Tobias eller resten av min familj.. men det känns ändå så pass viktigt för mig att jobba, att vi måste försöka stå ut med det. Det kommer att vända, det är jag säker på - bara oklart när..
Sjukskriven halvtid till mitten av januari. Önskar bara jag får några pengar från FK snart.. det är lite fattigt på kontot och nu i november skall CSN betalas. Ni vet.. min fina skuld på nästan 6000 kronor ;) Tur vi har kött i frysen.
Var till Thomas hus nu ikväll. Tomt, tyst och fruktansvärt sorgligt. Lyckades nästan hålla mig ifrån att bryta ihop men när det skedde var jag glad att jag stod lutad mot en dörrpost. Det kändes i hela kroppen. Sorg, saknad och känslan av total och naken orättvisa. Men också oändlig kärlek.
Varför? Varför inte kvar hos oss? Om någon ändå kunde svara på frågan varför..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar