Fina, ärliga, peppande arbetskamrater

För första gången sedan jag jobbade i Stockholm (början på 2000-talet) så har jag arbetskamrater! Fina, ärliga, peppande arbetskamrater. Det är i huvudsak tjejer/kvinnor så det blir en hel del tjejsnack men, som ni vet, så kan tjejer vara väldigt råa också - vilket jag älskar! Det är högt till tak och jag tror ingen känner att de inte får komma till tals. Jag känner till allihop vid namn; har pratat med dem i telefon när jag arbetade som enhetschef och vissa har jag även träffat flera gånger. Framförallt är jag superglad att jag jobbar väldigt nära Åsa, som var en av de chefskollegor jag var närmast, och hon är även ett oerhört stort stöd för mig just nu!

 

Jag tränar varje dag på något litet. Ibland går jag runt i de olika rummen och pratar med mina kollegor, ibland berättar jag om Thomas, och idag berättade jag att jag äter medicin. Saker min terapeut säger är viktiga att göra för att jag skall bli frisk. Först erkänna att jag är sjuk - för att sedan bli frisk.

 

Därför är det så guld värt att ha arbetskamrater. Som frågar, som kramar, som bryr sig och som vet.

 

Däremot är 50% mer än nog och det är klart jag tvivlar på att jag någonsin kommer orka jobba mer? Samtidigt vet jag att andra klarat av det så jag måste väl bara ha tålamod. Det är i alla fall fyra fina timmar jag spenderar på jobbet, och jag hade inte klarat av det om det inte var för mina fina arbetskamrater!