Tobias har ett projekt, en sysselsättning, som jag är lite engagerad i. Jag tycker det är fantastiskt roligt och även om jag är långt ifrån min "vanliga" kapacitet så är det härligt att göra någonting tillsammans. Ibland är jag där bara för att hålla honom sällskap. I söndags jobbade jag dock på från morgon till kväll. Vi var hemma vid 23-tiden. Jag lade mig på golvet emellanåt, för att pusta ut. Men det räckte inte.
Började må konstigt redan innan vi åkte hem. Jag beskrev det som om jag var förgiftad. Blev nästan lite rädd att jag skulle få en hjärtinfarkt.
Och igår morse var det stopp. Kom inte ur sängen. Bokstavligen alltså. Tobias fick komma hem och gå ut med hundarna, laga mat till mig och se till att jag åt. Sedan sov jag ända tills han kom hem och lagade middag till mig.. Fruktansvärd huvudvärk, yrsel, kräktes och en förlamande trötthet.
När kvällen kom somnade jag ändå som en stock. Helt utmattad, som om jag inte sovit någonting under hela dagen.
Idag mår jag bättre om än inte bäst. Det är svinkallt ute (-19) men jag måste ändå ta mig UT! Tänker ta på mig en massa kläder och promenera till jobbet. Inte för att jag orkar jobba men vi måste prata om en sak som sker i morgon.
Mitt i allt helvete var det ändå skönt att må sämre fysiskt än psykiskt för en stund :)
Det är så lätt hänt att glömma bort att ta det lugnt, jag är så rädd om dig men ändå kan det bli för mycket. Du är det finaste jag har. <3
SvaraRadera