Sorry, jag är kass på att skriva just nu. Har hamnat i ett ingemansland där jag tänker och formulerar ord och meningar men ingenting kommer ut. Sitter med mobilen i hand och får upp en bild då och då (heter ulricalala på Instagram) och ibland slösurfar jag på Facebook. I övrigt? Tja, knackar tangentbord på jobbet men inte annars. Tror och hoppas att jag blivit bättre på att svara på sms men jag är inte säker. Att jag numer har abonnemang i mobilen har helt klart underlättat och att orken peakar uppåt mer och mer, hjälper såklart också till.
.. och att det är vår..
Men visst gråter jag då och då. Och saknar endlessly. Thomas sambo och mina vackra brorsbarn var här uppe i helgen och det var smärtsamt underbart. Ja, det är den beskrivning jag lättast kan bjuda på. Vi grät, lekte, kramades och saknade. Att någon fattades var extremt påtagligt och närvarande.
11 maj kring 22-tiden. På dagen nio månader sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar