Känslomässigt ätande

Sedan jag drastiskt dragit ner på fikabrödskonsumtionen, har även smaken för sött drastiskt minskat. Så drastiskt att jag vägrar acceptera det.

Varken min kropp eller mina smaklökar är längre intresserade av bullar, godis, efterrätter, kakor, glass etc.. men istället för att bli glad så blir jag besviken. Ja, nästan ledsen.

För jag TYCKER OM att äta de där grejerna. De skänker en enorm psykisk trygghet och tröst. Det hör liksom till MIG att äta mycket sånt.. det är en trygghet i sig.

Så jag äter fortfarande efterrätter, godis och bakat (minus alltför mycket vetemjöl) för att jag vill det känslomässigt. Ofta emot min kropps vilja.

Tuff nöt att knäcka. Hur gör man?!