Lovisa.

I 45 minuter (sedan Allsång på Skansen började) har jag funderat hur jag skall formulera det här inlägget. Jag är mållös. Glad. Ledsen. Omtumlad och mycket, mycket trött.. Konstig kombination? Kanske.

Lovisa var här igår. En väldig varm & nära vän från Eskilstuna. Vi hörs barnsligt sällan men i mina tankar är hon ofta och jag vet att jag finns hos henne.

Vi har inte träffats efter att Thomas dött. Så det var känslosamt. Jävligt känslosamt. Vi både skrattade & grät och jag kände att Thomas var närvarande och omfamnade oss båda.

Man skall leva för varandra och ta vara på den tid man har. Man skall leva för varandra, för en dag finns bara minnen kvar..