Efter den jobbiga förmiddagen bestämde jag mig för att försöka leva i nuet. Eller.. egentligen var det efter ett fantastiskt telefonsamtal med en underbar människa, som jag bestämde mig. Han sa att skratta måste ju vara den bästa medicinen mot sorg. Och självklart är det ju det! Så jag bestämde mig för att skratta lite. Otvunget och utan dåligt samvete.
Det mynnade ut i hård träning och sedan god middag på restaurang. Drack till och med tre cider och en drink!
Om jag fick skratta? Mycket.
Det här är ju jag! Spexaren! Kom snart tillbaka med full kraft. Din bror var ju likadan..
Jag tycker det låter som ett bra råd. Att försöka välja glädje, fast det är svårt mitt i den stora sorgen. Ta hand om dig! Kram
SvaraRadera