Sitter i telefonkö och passar på att skriva ett kort inlägg. Jag känner mig jättetung av sorg. Lika bra att skriva det rakt ut, på en gång. För så känns det. Känns som jag bär på en enorm övervikt där inga kläder passar. Åkte till graven (så hemskt ord) igår och läste upp en dikt, som jag sedan lämnade. Det är verkligen ofattbart.
Det är både enormt jobbigt och väldigt bra för mig att åka till graven. För där släpper jag lite på fasaden. Och efteråt blir jag extremt trött. Tog vilodag igår, gick inte ens någon längre promenad med hundarna. Redan vid 20-tiden ville jag gå och lägga mig för natten men eftersom jag åker till Norrköping på Förbundsmöte i morgon, var jag tvungen att börja packa. Sänggåendet sköts upp till 22 men sedan har jag sovit som en klubbad säl.
Varje dag är jag förvånad över hur orkeslös jag är. Hur tung kroppen känns. När jag är på jobbet tycker jag det är konstigt att jag inte har någon energi och jag förvånas när benen inte bär mig från bilen.
Det är så svårt att förstå.
Jag känner så med dig och sorgen är tung. Det tar nog en oerhört lång tid för en människa att förstå att en nära anhörig bara är borta. En person som var levande,vital och som du kanske pratat med precis någon dag innan.
SvaraRaderaJag är på väg att ringa el smsa varje dag.
Sköt om dig . Låt allt ta sin tid. Många kramar