Terapi

Det har definitivt blivit en sorts terapi att skiva. Jag är glad att jag insåg det! Har alltid gillat att skriva men trodde aldrig det skulle kännas såhär nödvändigt som det känns nu. Det är som om jag inte kan springa ifrån mina tankar och känslor när jag skriver - vilket är bra. Sedan finns orden kvar och jag kan aldrig säga att jag aldrig tänkt eller känt.

 

En annan sorts terapi är förstås träning. Inte för att jag (ännu?) är inspirerad och motiverad att ta tag i min träning själv - jag går bara på gruppträningar just nu ;) Men det ger väl nåt det också, kanske. Behöver någon som står och säger exakt vad jag skall göra, när jag skall göra det, och varför. Kanske är just det där varför det allra svåraste att ha eget svar på. Stack i alla fall ut och sprang i morse. Promenaden i gårkväll skippade jag. Löpningen hade jag också skippat om jag inte upptäckt en karta i hotellboken, som visade en 5km-/2,5km-slinga. Drog igenom dem båda och kan nu känna mig nöjd :)

 

Solen skiner i ett höstvackert Norrköping. Redo för ännu en intensiv dag i Visions tecken!

 

Myrlöpning från i juli. Tillsammans med Tobias & Thomas..