Jag vet inte var jag är på väg. Det känns som ett svart hål framför mig, som jag måste igenom. Jag släppte fram gråten på gymmet idag. Tänkte spara mig till cykelturen hem.. men jag hann inte. Och så tänkte jag att jag måste sluta planera när jag skall sörja! Min PT säger att man blir sjuk av att hålla inne sorgen.. och hon har rätt. Jag känner mig emellanåt sjuk.
En tjej jag knappt känner, kom fram till mig på gymmet idag. Hon låtsades inte att hon inte sett (på Facebook) vad som hänt. Det var så skönt. Sorgligt såklart.. men skönt. Det var nog en bidragande orsak till att jag gråter nu. Och jag välkomnar det!
Var inte rädda för att möta mig. Jag behöver det. Jag själv viker undan med blicken, tar andra vägar runt er; jag är rädd för att läsa mejl och drar mig för vissa saker. Men jag uppskattar att ni hugger tag i mig. Nu mer än någonsin.
De som tror att det blir lättare efter en begravning har fel. Så jäkla fel. Det blir bara värre, värre värre.. för saknaden gräver det där satans hålet framför mig hela tiden. Jag är så glad, älskade syster, att du finns. Jag längtar tills du kommer upp hit igen. Vi var tre starka - nu är vi två. Och vi måste vara ännu starkare nu.
Nä, jag tycker det blir värre efter begravningen! Fram till begravningen är det en massa praktiska saker som ska göras och de håller en uppe. Folk hälsar på, ringer och bryr sig om. Efter begravningen så är det ju liksom slut. Och slut på flera sätt.
SvaraRaderaSen kan jag ju bli vansinnig på folk som tror att sorg går över på någon vecka. Nää. Minst ett år måste passera så att man har upplevt alla årshögtider (jul, påsk, födelsedagar mm) innan man faktiskt kan förstå att den man förlorat inte kommer tillbaka och inte kommer att vara med och fira exempelvis jul.
Ibland tänker jag "det där måste jag komma ihåg att berätta för Monica" och så kommer jag på att det kan jag ju inte, hon har varit död i flera år. Sorgen finns där iallafall, inte lika intensiv som den första perioden men den finns.
Men alternativet hade varit värre. Hade hon överhuvudtaget inte funnits i våra liv så hade vi inte fått uppleva all glädje o kärlek som vi fick med henne.
Så. Jag förstår. Men jag vet att en dag så vänder det till det ljusare för er. Däremot så kan man inte säga på förhand när det vänder. Och man vet inte hur djupt ner man sjunker innan heller. Men jag lovar, det vänder! Håll ut!