När vi sitter där i bilen, Thomas sambo & jag. Bara vi (och lillsonen förstås.. men han sover). Då är vi så nära. Både varandra och Thomas. Tror vi båda känner det. Jag påminner tydligen om Thomas i sättet jag pratar; vissa ord och nyanser. Linnéa påminner om Thomas för att hon, de senaste åren, varit där Thomas är. Och för att vi såklart pratar mycket om Thomas och om allt vi gjort tillsammans.
Bitterljuvt vackert men så sorgligt. Om min kärlek skulle dö, skulle jag också dö.
Svårt att ens kunna föreställa sig smärtan :(
SvaraRadera