tisdag 2 oktober 2012

Plats att sörja

Nyss hemkommen från dejt med Tina & Carina. Åh, vad jag tycker mycket om dem! Från att "bara" tränat tillsammans.. till detta. Till detta magiska :)
 
Jag har även varit till graven ensam idag. Krattade jorden, rensade bort gamla gravljus och tände nya. Jag lite orolig för hur jag skulle klara det.. men det är nog precis det jag behöver. Vara ensam och släppa på allt; tala till Thomas, omfamna hans minne och GRÅTA. Hulka. Snora. Graven är ändå en plats att sörja på, trots att han förhoppningsvis befinner sig någon annanstans.

5 kommentarer:

  1. Jag förstår precis hur du menar! För mig spelar det ingen roll att vi har en tom gravplats för en av mina morbröder. Hans kropp vet vi inte var den finns, troligen på botten av Östersjön, men det spelar ingen roll för mig. Jag har en plats att gå till för att minnas honom och för att surra på honom om varför han nödvändigtvis var tvungen att lämna oss på tok för tidigt.

    Sen tror jag ju inte att han finns på botten någonstans, där är kroppen men inte han. Nä, han sitter nånstans o tittar på oss och skakar på huvudet åt allt som han tycker är tokigt. Precis som han gjorde när vi hade honom här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du skriver detta. Det betyder mycket för mig att höra dina tankar om det, och att du också surrar på med din morbror :) Kram!

      Radera
  2. Jag pratar alltid med Martina vid hennes grav! När jag haft hund med mig i bilen följer dom också med in på kyrkogården. Inget annat vore tänkbart, hon skulle ju vilja träffa dom med. Nu är det längesen jag varit där, men tänker då och då att jag snart måste åka och prata med henne igen <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hälsningar från Pernilla F, funkar inte längre att skriva namn och webadress sen det blev uppdatering i mibilen... :/

      Radera
  3. Världens sötaste Ullis! Jag tycker så mycket om dig med. Kram! <3

    SvaraRadera