Grät i princip konstant från det jag kom hem från jobbet igår tills dess jag somnade av ren utmattning, vid 02-03-tiden. Rise & shine klockan 06 och sedan har jag gått på i ett fram tills nu. Har haft busy förmiddag och eftermiddagen var även den bokad i möte.. så min 50% blev tillfälligt en 100, men då tar jag helt ledigt i morgon. Har städat ur kontoret, bara lite pappersorganisation kvar att göra. De rosa gardinerna lämnade jag ;)
Idag gjorde jag min sista dag som ordförande i Vision. Att kliva ner på karriärstegen är inte heller det lättaste har jag fått erfara. En del av mig skäms att jag inte klarar av mitt nuvarande ledaruppdrag, medan en del av mig är stolt över att jag vågar erkänna för mig själv och andra att jag just nu inte har förmågan att göra ett perfekt jobb. Jag har alltid identifierat mig med mitt yrke och nu "är" jag plötsligt ingen alls?
Jo en deprimerad loser i rehabilitering
Jag har själv valt detta, vilket gör mig lugn. Men jag trodde det skulle kännas lättare än det gör. Jag känner ett nederlag, en sorg och fruktansvärd separationsångest. Känns som jag stänger dörren till min framtid.
Att detta jävla skithelvete skulle mynna ut i allt detta.. vaffan skall vi lära oss av det?!!
Att detta jävla skithelvete skulle mynna ut i allt detta.. vaffan skall vi lära oss av det?!!
Det sägs att det är bra att gråta men jag orkar inte med alla tankar & känslor. Jag mår så fruktansvärt dåligt och det jag fantiserar om att göra med mig själv vill ni inte veta. Gamla "synder" väcks till liv och jag får kämpa för att inte hoppa på dem. Tur jag har träningen som gör att jag månar om min hälsa!! Och Tobias som gång på gång bedyrar att jag är bäst.
Ojoj, jobbiga beslut. Men de måste tas och jag är säker på att du har tagit det bästa för dig just nu. Livet tar vändningar och det man var inställd på tidigare passar inte alltid in i det läge man befinner sig i framtiden. (hoppas att du förstår vad jag menar, själv har jag svårt att göra det) Att kunna bryta ihop och sedan få hjälp att tejpa ihop bitarna med hjälp av den man älskar, det är få förunnat. Ta hand om varandra och ta hand om dig själv!
SvaraRaderaDu måste orka, fina du. Ta vara på chanserna som ges men duka inte under. Bara DU är ditt liv <3
SvaraRaderamen men... Du får inte vara så hård mot dig själv. Du måste låta själen läka, låt det ta sin tid.
SvaraRaderaKRAMAR!
Jag är övertygad om att du är en fantastisk ledare när du är hel. Och fantastisk är du fortfarande. Det försvinner ju inte bara sådär. Det viktiga nu är du. Du och dina nära. Ta hand om dig och varandra och ta dig tid att sörja och bryta ihop och komma på fötter igen.
SvaraRaderaVi är så drillade, framåt och uppåt. Men vad är karriär egentligen, jämfört med allt det andra? Arbetslivet finns kvar där när du är redo igen.