Idag vaknade jag trött. Så trött att jag sov on and off ända tills Tobias kom hem på lunch kl 12. Det har inte hänt sedan jag var tonåring - om ens då. Ryckte upp mig för Tobias skull och vi drog till skogen och sprang en sväng. Tung kropp men luften var klar så jag blev lite piggare.
Bara för att slockna totalt igen när vi kom hem.
God middag, lite teveserietittande och sedan har jag legat i soffan och glott upp i taket. Just nu håller Tobias på att baka biskvier i köket så jag har nåt att lyssna på i alla fall ;)
Det krälar, likt maskar, i kroppen på mig. Inte vidare skönt. I detta läge är jag enormt tacksam över att jag begåvats med liite intelligens i alla fall, så jag med förnuftet tar mig upp ur sängen om morgnarna och ut i friska luften. Att röra på sig är verkligen balsam för både kropp & själ, även om det känns tungt.
Jag behöver er fortfarande. Era kramar, uppmuntran och att ni bestämmer vad jag skall göra. Annars gör jag ingenting utan väntar bara på.. ja, vadå? Jag skall banne mig upp ur detta men jag klarar det inte inifrån.
Kram på dig, vännen! Vi ses på lördag <3 /Carina
SvaraRaderaOm han hade kunnat prata till dig nu. Vad tror du han hade sagt?
SvaraRaderaÄven om en del av dig dog när han dog så tror jag att han hade velat att du levt. Att du njutit av dagarna som blir till livet.
Samtidigt tror jag det är jättesvårt när människor man inte tänker ska dö, lämnar jordelivet. När äldre/sjuka dör är man ändå på något vis förberedd men när det kommer och kanske att det är mer bearbetat än när någon som är så väldigt levande försvinner.
Många många kramar. Jag finns här <3