Första återfallet, tre veckor in i striden. Jag visste att det skulle bli svårt att hålla mig ifrån bröd när behovet av tröst skulle infinna sig. Då är det svårt att vara ensam hemma och ha frysen full av gott bröd.
Får inte förekomma.
Nu går väl magen bananas men det finns viktigare - och större - saker att bry sig om. Jag vill bara fly ut i skogen, ni vet. Men ingenting har väl någonsin blivit bättre för att man stoppar huvudet i sanden?
Det här är en av mina favorit-inspirations-källor: http://www.youtube.com/watch?v=45mMioJ5szc
SvaraRaderaMan måste våga misslyckas för att kunna lyckas! Ibland går det bättre och ibland går det sämre. Men om man inte försökte så gick det inte alls...