Jag tycker om normalt. Vad nu det är, men jag gillar liksom konceptet. Därför har jag lite svårt att eh.. LITE svårt, är nog en grav underdrift.. inte vara normal vad gällande arbete, fritid, ork och vissa prioriteringar. För att nämna lite. Och eftersom ingen, väl, riktigt har koll på vad som är normalt så är det naturligtvis min egen tolkning.
Jag orkar inte jobba lika mycket som andra. Eller egentligen är väl definitionen som sådan att jag inte orkar jobba som FÖRUT? Fast det är dags att göra ett nytt normalt anser min terapeut och jag kan väl tycka hon har rätt.. men det är så svårt!
Mycket som förut var normalt är idag totalt jäkla onormalt. Och saker, händelser, känslor jag förut inte ens kunde föreställa mig upplever jag nu gång på gång. Förstår ni? Det är ok om ni inte förstår, för det är skitsvårt att fatta för mig också.
Hursomhelst. Idag efter (stressig dag på..) jobbet hade jag så stark strävan efter normalt, att jag dammsög hela lägenheten och började även skrubba och dammtorka. Nu ligger jag utmattad i sängen och funderar. Vad är det nya normala? Inte hålla igång 24/7 iallafall.. det har orken satt stopp för. Är det ingen annan som stoppar mig då? Jooodå, både på jobbet och hemma. Men jag är ganska envis ;)
Ta hand om er!
Jag gillar din fundering om normalt, för som jag har fått för mig, eller är det så att normalt är det man själv tycker är normalt. För hade du frågat mig om råd om städning efter en stressig och tung dag på jobbet så hade jag svarat att dammsugning räcker, du ska orka imorgon också ;-). Med åren och med livserfarenhet så prioriterar vi om det normala och jag tror att det är normalt..eller så har jag fått allt om bakfoten.. Du kanske inte förstod ett dyft av detta svammel men kontentan är att Jag tycker om dig precis så som du är :-) / J i Kiruna
SvaraRaderaDetsamma, kära du <3 Jag tränar på att omformulera min tanke om vad som är normalt. Normalt för mig tidigare, var att sova ca 4 timmar om dygnet.. som ett exempel. Nu behöver jag nog snarare 14 ;)
Radera