Turbulent just nu

Det är väldigt mystiskt det här med fotouppladdningen. Nu har jag googlat mig till en lösning för att få in bilder i bloggen, men den är lite krånglig. Det är inte utrymmet det är fel på.. så vad är det?

 

Jag har uppdaterat det inlägg som tidigare saknade de fina bilderna på årets första sol!

 

Så vad har jag pysslat med på sistone.. mm.. rätt tråkiga saker. Efter helgen i Tjärnberg (skall ladda upp foton senare) så kom jag aldrig riktigt igen. Trött, yrsel, huvudvärk och allmänt skitledsen. Stor saknad efter Thomas.. det var ju vi som brukade åka till Tjärnberg och skotta :( Hursomhelst så svimmade jag eller whatever en kväll, och slog i huvudet så det började blöda. Även käken, kinden och ena armen fick sig en liten dust. Min sjukstuga hemma blev hela veckan och på torsdag kom fina, fina, fantastiska kollegor hem till mig med TÅRTA! Galet gott och enormt uppskattat!

 

 

Det gjorde att jag nästan kom iväg till jobbet på fredag men tänkte om och sov länge istället. Försökte träna på gymmet men det gick sådär.. det svartnade rejält för ögonen och jag förstod att huvudet behövde vila. Såklart. Men jag var tvungen att prova! Hjälpte Tobias med lite bestyr i fastigheten, åkte förbi föräldrarna med ett frysskåp, åt en macka och åkte sedan hem för att välkomna Hans & Johanna från Kiruna.

 

Så helgen turned out just LOVELY! Hans & Johanna är så bra på att ge energi, att jag knappt behövde vila, Åkte ett tidigt skidpass på lördagmorgon, innan Hans & Tobias tävlade, och sedan gick Johanna & jag på stan en sväng. På kvällen åt vi pizza, godis och så somnade jag framför en film..

 

I söndags hade Tobias skidkurs och vi andra tittade på skidor på teve, innan vi vinkade vårt besök hejdå (snyft) och åkte till fastigheten och styrde upp det sista innan hyresgästerna anlände. På kvällen fick jag någon form av hemsk ångest och grät oavbrutet mer än en timme. Kunde knappt andas och känseln i fingrarna försvann.

 

Men i morse var jag trött. Det vill jag lova. Och all gråt hade gjort mina ögon sexigt svullna. Grät även hos min PT, vilket var befriande. Erkände en hel massa saker och kanske var det först idag som jag var totalt, naket ärlig?