Det har hänt enormt mycket senaste dagarna. Jag ser ett ljus i tunneln även om jag är superförsiktig med att ta glädjeskutt. Jag vill vara glad och tacksam men vågar inte riktigt.
But anyhoooo..
- jag är så jäkla kär.. <3
- sömn + återhämtning (mkt vila) = awesome träning
- jag har en arbetsgivare som tror på mig
- det känns som det går åt rätt håll
- om typ en vecka åker vi till alperna och åker skidor
- jag försöker vara stolt över det jag faktiskt klarar
- förmodligen finns de allra finaste arbetskamraterna på min enhet
- solen letar sig in under vintermössan
- om jag bara orkar/kan ta tag i min kost så kommer det bli perfekt!
Nu har jag slut på anledningar att vara hemma. Har ätit, sett film, sovit i soffan, bytt tampong, uppdaterat bloggen och glott på fejsbook en sväng. Motorvärmaren är påslagen på direktstart för andra gången och jeansen är på. Jag laddar för att köra bil, vilket jag inte gjort på flera veckor och destinationen är Djursjukhuset där jag skall handla mat till Gibson. Blir en sväng förbi föräldrarna på vägen hem och innan det har jag förhoppningsvis blivit ägare till en ny telefon. Med abonnemang!
Gott att höra vännen! Jag hoppas verkligen att vi kan göra en vana av att ses varje år, så någon gång i år ska vi planera in en träff. Då har vi något att se fram mot!
SvaraRaderakramar
Förstå hur glad jag är för varje dag du tagit dig igenom! Första dagarna efter olyckan när jag träffade dig var jag så orolig för dig, du fanns inte ens, du hade slutat existera. Skönt att du tar tag i ditt eget välmående och gör framsteg!! Jag blir så glad av att du lever & finns!
SvaraRaderaKom ut & hälsa på igen så bjuder jag på mat. Nå kött & nå sött.
Kram!!
Sabina
Skönt att höra! Och Alperna... jag är avundsjuk. Hoppas ni får en fin resa.
SvaraRadera